Bakslag

Dagen började lite stressigt när Joel skulle till sin första skoldag kl 8. Är det någon skoldag som man inte vill komma sent till så är det nog just denna. Vi var alla uppe i god tid och satt mer eller mindre och väntade in att klockan skulle bli 20 i åtta. Joel fick se lite på TV innan det var dags. Sedan började klockan gå i överklocksfart: Joel dröjde sig kvar vid TV:n lte längre än mitt humör tillät, ytterkläderna åkte på en aning långsammare än beräknat, diskussionen om vem som skulle bära den enormt tunga ryggsäcken och backa ut den alltför inträngda cykeln var inte inplanerad och stal värdefull tid, det likaså oplanerade, men av luktorganen påbjudna, blöjbytet på Lina gjorde att hela tidsplanen sprack, och när sedan väl nyckeln hade lämnat låset och Joel just skulle börja cykla, stod det fullständingt klart att han aldrig skulle klara färden till skolan utan att kissa på sig. Efter det påkallade akuta toabesöket hade klockan nu rusat fram till 10 i minuter åtta, vilket motsvarar exakt lika många minuter det tar att ta sig till skolan - om man går raskt - utan barnvagn. Efter en svettig språngmarsch med Lina sittande krampaktigt hållande sig i vagnssidorna med håret fladdrande som vimplar i fartvinden kom vi ändå fram innan fröken öppnade dörren - Phu! Misstag 1: 10 minuters marginal när man har med en 6+1 års kombo att göra räcker inte. I morgon ska vi vara klara att gå halv åtta...

Efter denna incident verkade dock allt vända. En skön och sansad promenad hem och bara jag och Lina hemma, som dessutom hade somnat på vägen hem. Ahhh, ljuvligt. Det är så här det ska vara att vara hemma... Skulle bara röja upp lite och sedan sätta mig och läsa lite... Misstag 2 - tro aldrig att du ska hinna göra klart något först och _sedan_ få lite tid över för dig själv. Givetvis vaknade Lina precis 15 sekunder efter att jag satte mig och just kommit in i läsningen.

Efter sedvanlig mellis med avtorkning, fika med farfar med avtorkning av bullar på golvet, en snabb runda till affären för middagsmatsinköp (ca 2,5 km), var det redan dags att hämta Joel på skolan - ännu en runda på 2,5 km (3:e för dagen). Strax därefter kom Ida hem med två kompisar som strax blev tre vilka alla var vrålhungriga trots att jag betalar massa kommunalskatt för skolbespisning. Det blev fika för fem med tillhörande avtorkning och generering av disk. Misstag 3: Låt aldrig barnen ta hem kompisar! Strax ville Joel också få vara med kompisar - det blev till att följa med för tredje gången förbi skolan och lämna (4:e rundan för dagen). Jag insåg lite försent att jag ju skulle behöva hämta honom också och behöva göra ytterligarea en 2,5 km runda. Misstag 4: Låt aldrig barnen leka med kompisar som de inte själva kan ta sig till. Jag inser redan nu att dessa båda misstag kommer att upprepas flergånger än vad som är bra för min hälsa...

Sedan inleddes den stora matlagningen, dagen till ära (farfars firande av Linas 1 årsdag) skulle stek tillredas (plommonspäckad fläskstek). Det blev en delikat anrättning men krävde 3h i ungnen plus en del stök runt om. Misstag 5: 2h för en stor stek räcker inte och försätt dig inte i situationer där hungringa barn ska vänta i mer än 1h på maten!

Under tiden steken var i ugnen hann jag lämna in bilen på den lokala verkstaden för avtalad service - jag insåg alltför sent att det innebar att jag skulle behöva gå hem från verkstaden (1/2 runda 5 för dagen!).

När så äntligen maten var klar blev det en lyckad måltid som avslutades med tårta som farfar bakat. Lina åt med stor aptit, en stor portion av sås (den blev underbart god om man får skriva det själv) och potatis och därefter en rejäl tårtbit som åts med mycket smackande och glatt humör. Enda smolket blev en rejäl disk efter 6 personer (jodå, Idas kompis var kvar), samt upptorkande av tårtsmulor över hela finmattan från Linas tårtsmaskande.

Det blev ändå an bra dag med besök av farfar och god mat, men visst är det skönt när kvällen kommer...