Irrfärder

Onsdag:
En dag för ärenden. Började efter morgonrutinerna (frukost till barnen, få iväg storbarnen per cykel med mig och Lina efter, liten promenad och mellis) att vid tio hugget packa bagagen på volvon full med diverse grovsopor för dumpning på Malmslätts återvinningscentral. Väl framme möttes man av en låst grind och en hånande informationsskylt som glatt meddelade att på Onsdagar behagar centralen öppna först kl 11! Kommunalservice när den är som bäst.

Får helt enkelt åka vidare med full last till Volvo bilskadecenter efter frugans back-incident. När man väl svänger in på deras innergård börjar man ana vart denna dag ska ta vägen: Gården står packad med mer eller mindre demolerade bilar, uppenbarligen rester efter lokala förmågor semsteräventyr. Oron att komma även hit i ogjort ärende börjar växa sig allt starkare när jag upptäcker att även gästparkeringen är fullt belamrad med kvaddade bilar och jag får ta mig utanför området för att parkera. Kvinnan som möter mig i recpetionen suckar uppgivet när jag ber att någon ska ta en titt på min skada. Efter lite diskussion ger hon upp och går själv med mig eftersom ingen av skadereglerarna lär bli tillgänglig innan dagens slut. Hon berättar att det är högsäsong nu efter alla semsterfirande svenskar som ovant backar sina bilar och husvagnar på trånga campingar och fullbelagda köpcenterparkeringar. Detta för mig osökt in på orsaken på den egna skadan vilken kan delges med följade anekdot:

Under hela sommaren framfördes bilen av undertecknad ca 300 mil med bagagen fylld till brädden av barnvagn, tält, sovsäckar, resväskor, gosedjur, m.m., m.m, vilket gjorde den inre backspegeln enbart användbar för att kolla frisyren och finnar. Mitt för den högra yttrebackspegel sitter Lina i sin gigantiska bilbarnstol viken inte bara skymmer sikten till backspegeln utan också stjäl en rejäl portion av synfältet frammåt-höger. Kvar för sikten bakåt finns således enbart den vänstra backspegeln vilken nöjer sig med att förtälja halva sanningen om vad för föremål som befinner sig bakom bilen. På detta sätt fram- och bakfördes bilen på trånga parkeringar, campingplatser, och turiststråk utan att orsaka en skråma på bilen. Det skall medges att jag mer än en gång högljutt beklagade mig över den dåliga sikten, men det fick som vanligt ringa gensvar eller sympatier från bilens passagerare. När vi så kommer hem efter semstern och bagagen har blivit tömd på allt innehåll, ska den ömma hustrun göra ett ärende till staden. Just innan hon åker iväg utbrister hon käckt "Det är väl hur bra sikt bakåt som helst!". Efter detta utspel stänger hon snabbt dörren och drar iväg. Efter några timmar kommer hon hem med en långt mindre gladlynnt min. Det visar sig att hon redan vid första backningen med bilen på denna korta resa har lyckats pricka en betonggris som tydligen inte hade trafikvett nog att flytat på sig när hon kom backandes. Så kan det gå.

Jag får i alla fall en tid för skadekontroll inom några veckor och färden fortsätter i Gärstad för dumpning av skräp. Sedan går resan vidare till K-Rauta, Jula, Coop, och Plantagen för diverse handlande. Under denna in och ur- och i-plockade av dotter frambringar hon inte en ända protest, ej heller när vi rör oss i sagda affärer. Makalöst tålamod! På hemresan strax före tolv slocknar hon dock i bilen och blir sovandes där nästan e timme efter hemkomst. På eftermiddagen tar sig hela familjen till Vadstena för att bli bjudna på pizza av farfar och för att titta på den stora sammankomsten av veteranbilar, sportbilar, motorcyklar, och löst folk. En riktigt revlig kväll som avslutas med glass betraktandes an storslagen dubbel regnbåge. Ännu en fulltecknad dag således.