Blodspill

Torsdag 2/9:

Äntligen en själsfrände inom famljen. Jag tror det var första gången i Fam. Nilssons historia som jag delade en måltid baserad på Blodpudding och lingonsylt med en familjemedlem - utan ångestskrik, tandagnisslan, och högljudda kväljningar. Lina mumsade och åt med hela ansiktet. Det blev en hel del blods-pillande på egen hand vilket så småningom renderade i en halvkroppstvätt med extra programmet "borttagande av svarta små klumpar" ur höger öra. Man kan ju aldrig så noga veta hur det känns att stoppa blodpudding i örat innan man har provat... Jag tror för egen del att jag har glömt hur det känns, skulle överväga att pröva nästa gång det blir dags om det inte vore så himla gott att stoppa den i munnen.