Förnyelse

Torsdag 2/9:

I mina försök att förnya middags menyn hos Fam. Nilsson, surfade undertecknad runt bland oändliga receptsamlingar på nätet utan att egentligen hitta något alls. Sannolikt beroende på den översvallande mängden av maträtter som man skulle kunna laga med diverse epitet som: snabbt, enkelt, nyttigt, GI, roligt, festligt, mm mm. Det fanns helt enkelt för många valmöjligheter, skulle man satsa på det roliga eller det snabba eller det nyttiga eller det klimatsmarta eller...  Precis innan jag var på väg att ge upp, strandade jag på ICAs hemsida där de helt enkelt föreslog en hel veckas meny utan några särskilda epitet (möjligen fanns ordet "Billigt" med för att locka till inköp just hos dem). Och där, på ett recept för "Spagetti med tonfisksås". fann jag de förlösande orden som till slut gjorde att jag kande fatta mitt val; en kommentar från en helt vanlig människa som skrev "Barnens favorit", och ännu en kommentar "Hela familjen älskade denna rätt". Detta var förstås vad jag letade efter, en fiskbaserad anrättning som barnen faktiskt äter utan att knorra, ja, rent av gillar!

Sagt och gjort, ingredienser inhandlades och anrättningen tillagades något sånär efter det nedladdade receptet. Väl dags att smaka blev jag glatt överraskad över det goda resultatet. Det var riktigt smaskigt och jag såg framför mig i mitt inre hur barnen först lite tveksamt smakade för att sedan skina upp och börja att sleva in maten för att sedan ta om, inte bara en utan två gånger.

När väl de båda stora barnen behagat infinna sig vid middagsbordet visade sig den första delen av min vision stämma riktigt bra. Efter de obligatoriska frågorna "Vad blir det för mat" och "Vad är det här för något", vilka jag skickligt lyckades undvika att svara på, i alla all utan att nämna ordet tonfisk, började åtminstone sonen smaka. Sedan slutade likeheterna med visionen.

Sonen utbrast med ett stort "Blä", att det här var nog bland det äckligaste han ätit denna vecka, varpå äldsta dottern totalvägrade att ens smaka på maten innan jag i detalj redogjorde för innehållet. Efter viss kamp runt matbordet, började ändå sonen att äta sin mat och åt faktiskt upp allt - men något omtag blev det inte tal om. Jag hade precis dragit till med en nära-lögn och mumlat något om "kyckling" och lyckats övertyga dottern om att börja äta, och kände segervittringen då hon faktiskt åt flera tuggor utan att knorra, när äkta hälften kommer hem från jobbet, kliver in i köket, tittar nyfiket ner i grytan och utbrister "Tonfisk! Åh vad gott". Sekunden senare ser man dottern med lätt panik i ögonen spotttandes och fräsandes rusa mot vasken.

Jag tror jag ska laga denna rätt nästa vecka också, men servera den långt innan frugan kommer hem!